Varför ska det vara svårt för vissa att se ? 

Det beror ju ioförsig på vad dom ska se, men känner man personen

ifråga, så ska man kunna se ALLT! Om det hänt något roligt, sorgligt

eller spännande. Du ska kunna se när de är glada, ledsena eller de 

mår dåligt, eller vad som helst. Varför ska det vara så svårt att se de 

tecknena? 

Jag är en sån här tjej, jag tar mig själv nu som ett exempel.

Jag är en sån här tjej, som det syns direkt på om det är någonting. 

Om jag vill att folk ska se, annars visar jag inte att det är något fel.

Men som sagt, mina riktiga vänner ser & vet vad som är fel.Dom ser

även när jag är lycklig också, för det strålar om mig. Jag får en annan

sorts utstrålning eller vad man ska säga. Visst jag har mina brister, jag

har svårt att släppa saker ibland & kan verkligen gräva ner mig i det. 

moving on! 

Vad gör man om man inte vill visa sina känslor mer eller om man vill stänga av det en stund? Det undrar jag. 

Det har jag velat gjort ett par gånger, bara för att man inte orkar. Varför ska man behöva visa dom, och när man inte kan dölja det heller, för att det finns dom som ser hur en mår. Jag är en sån, jag kan se direkt ! Sjukt!

Det är lite läskigt faktiskt, men vissa stunder så blir man såhär bara " aaaah, kan man inte bara stänga av den här skiten" , när man känner sig ensam, ledsen, sorgsen, eller nere överlag. Som man kan göra när man är själv, man ger sig in i sin egna lilla värld & bara är. Man sitter & fantiserar om mys i soffan med den man är kär i, man sitter & fantiserar om att få bara ligga & kramas med den man är kär i. Ja, för det drar ju inte ner en ännu mer då? 

Fan, upp med hakan, prinsessan! Tiaran ramlar annars.. Närå, men! 
Det jag skulle komma till är väl att, man ska gärna inte älta det gamla. Även om det är svårt, eller fantisera. Istället för att fantisera, gör något åt det. Som jag skrivit i några inlägg tidigare.. Våga berätta, vad är vitsen annars med att vara kär om man inte vågar berätta det? Även om ett förhållande också är sprucket, så ska man aldrig säga att det aldrig mer kommer bli ni, det var det en som sa till mig. Och man vet faktiskt aldrig det, det har jag tänkt på mycket nu i efterhand. Vad gör vi om några veckor, månader, år? Det vet man inte! 

Utan man ska inte blicka i gårdagen, minnas det bra bara, fånga dagen &a

Varför ska det vara svårt för vissa att se ? 

Det beror ju ioförsig på vad dom ska se, men känner man personen

ifråga, så ska man kunna se ALLT! Om det hänt något roligt, sorgligt

eller spännande. Du ska kunna se när de är glada, ledsena eller de 

mår dåligt, eller vad som helst. Varför ska det vara så svårt att se de 

tecknena? 

Jag är en sån här tjej, jag tar mig själv nu som ett exempel.

Jag är en sån här tjej, som det syns direkt på om det är någonting. 

Om jag vill att folk ska se, annars visar jag inte

I smile everytime I hear you name!

Ja, känslor! Dom kan allt vara för härliga, men ibland vill man också bara stänga av dom.

Jag har lite blandat sådär hela tiden, ena stunden vill jag bara att dom ska vara av, men andra stunder då vill jag ha den här känslan jämt! 

Men i vissa tillfällen, så har men den känslan, plus en tomhet inuti. 

Saknaden som jag skrev om häromdagen, plus denna känslan. Det blir en jobbig känsla istället. 

Men har ju alltid någon man känner extra för. 

Jag har iallafall, och vi är inte ens tillsammans. Jag har den här tomheten & känslan, så 

det kan bli en riktigt jobbig känsla ibland. Hur man tar den, det vet jag faktiskt inte.

Men det jag vet är, att man ska ta vara på varandra ändå. Man ska vara rädda om varandra, hur 

som haver, så har man ett förflutet med personen ifråga, var vänner. Även om det är jobbigt, ni 

kommer sitta & minnas saker tillsammans, skratta åt det, och le åt det :) 

Det gör jag & den respektive jag har dessa känslor för :), men jag älskar honom & det kommer jag

alltid att göra. 

Nåväl! 

Jag vet inte riktigt vad jag ska rada ner för kloka ord? 

Min stora grabb är vaken än, så sitter ju inte helt ostört. men jag skriver nog 

ner några rader senare, när jag sitter & brainstormar med musiken :) 

Puss & kram sålänge!

Ja, det finns många olika sätt att älska. Hm, man älskar sin respektive man lever med, sina vänner, familj, barn, djur, vädret, ja! Man kan älska så många olika saker :) Jag älskar allt det där , fast idag 'är jag inte sådär jätteglad över att vara sjuk när det här älskade vårvädret håller i sig. SABLANS! Jaja!

Annars då, jo har skrivit några kloka ord i mina andra inlägg. Men brainstormingen idag är inte direkt på topp! 

Så det får bli senare sen kanske eller imorgon när mitt huvud är fit for fight igen :)

Nu ska jag dricka lite kaffe, sen så får det bli lugnt :)

Om man bara kunde få sitta där med dig, & bara varit. Vad glad jag hade varit, & vad bra jag hade mått!

Då hade jag verkligen tappat verklighetesuppfattningen runt omkring & suttit & bara varit.

Otroligt fin bild :)

Finns många olika saknader, någon kan ha gått bort hastigt, även av ålder. Man kan ha förlorat någon i ett krossat förhållande, elller så kan man bara sakna att ha någon hos sig, eller en vän eller familj. Som sagt, det finns många olika sätt att sakna. 

Vissa undrar hur man klarar av att hantera saknaden som finns, men är det alltid man klarar det? 
Tomheten finns alltid, man känner att någonting fattas, känner den där LILLA tyngden i kroppen

hela tiden av att det ska vara någonting där, som fyller ut det åt en. Man känner sig liksom

inte hel. Eller har jag fel ? 

Även om man har den där saknaden, måste man försöka fortsätta med sin vardag, vissa dagar

är svårare än andra. Jag kan ta ett exempel med min bortgångna pappa. När jag saknar honom som

mest, är när det blir för mycket runt omkring, eller när jag är sjukt ledsen över någonting. 

Men jag hanterar det som så att, jag tänker mycket vad han hade sagt att jag skulle göra. I sin tur

leder det till att jag löste hela problemet själv, och med hjälp av ett samtal med en vän också är

klart :) Jag har många saknader, jag har min pappa, en annan också. Den kärleken jag vill ha, saknar

jag otroligt. Hur hanterar jag den saknaden då? Det gör jag inte, jag fixar dag för dag, vissa är bättre

än andra. Vissa dagar går tankarna otroligt mer än andra dagar, Det gäller & tänka som så att det 

löser sig med tiden. Men saknaden kommer oftast när man sitter själv, när barnen sover. När man 

ligger själv & kollar på film, eller när man känner att man vill mysa med någon. Eller när man tänder 

lite ljus, bara ha personen ifråga där hos sig & mysa tillsammans & bara prata. Eller liksom bara ligga &

kolla på tv, mysmat, ja allt vad denna saknad innebär. Jag går med den varje dag, men jag handskas med

den mer & mer, den kommer som mest på kvällen, då jag bara känner att jag vill ringa & bara "snälla

kom hit", men jag hejdar mig. För jag vill inte ha det där ordet "Nej", Varför är man så rädd för att 

berätta vad man känner , för man verkar jobbig eller?

Nej, men är rädd för att personen ifråga inte ska känna samma som du. Rädslan sitter där varje dag, så 

helst struntar man i att höra av sig, eller skriva någonting eller säga nått. För man är så rädd för att den 

här oändliga saknaden aldrig ska ta slut. Värre blir det när man vet med sig att personen ifråga inte 

finns kanske, och att man inte KAN höra av sig istället. Du får inga svar på dina känslor, funderinga, frågorr & tankar av de.

Snälla gott folk, våga berätta. Jag är jättedålig på att följa mina egna råd, där ska jag inte sticka under stolen med överhuvudtaget. Men jag försöker jag också, men jag kan inget göra när det kommer dit. Min situation ser lite komplicerad ut, jag önskar jag kunde. Men, våga berätta, våga känna efter vad du saknar & ställ det till rätta om ni kan! Jag lovar , att det kommer ordna sig på något sätt! Var inte rädd för att ta svaret, vad som än händer eller blir så kommer det alltid ljusna någon gång.

Puss & kram

Sara!

You're so tired trying to rewind the mess you've made of your own mind.

But the pieces won't pick up themselves , you know.

You can fight just like you've been taught, It won't undo the life you've 
Got. Cause the pieces won't pick up themselves , you know.'

Ska vi snacka om att ställa till en röra idag? 

Ja, det gör vi. 

En röra har nog alla ställt till med som man inte riktigt kan få bitarna på plats, för igen. 

Men varför ställer man till den här röran hela tiden för då? Om man inte klarar av att

ta fighten? Jag tror man vill försöka ha kontrollen över personen man har den här fighten

med, sen även visa att man inte tar någon mer skit ifrån de. Jag ställde till en röra

en gång, som jag verkligen inte kunde stå för i slutändan. Jag var så arg, så jag var 

lugn, jag sa saker jag verkligen inte menade & som jag inte ville att det skulle vara 

egentligen. Jag tappade kontrollen i slutändan iallafall! 
Men just i denna röra så känner man den här makten lite, kontrollen, visar vem du är

att du inte tar skit, eller att du inte accepterar just den saken i frågan. 

Jag visste ändå vad jag gjorde, men det ingenting jag vill. 

Jag tog den fighten, i 2 dagar iallafall. Sen vek jag mig till slut, för jag ville inte ha det 

så som sagt. Jag ville inte vara osams, så personen ifråga & jag pratade ut & löste saker.

Det kändes genast mycket bättre.. MEN.. 

Det fanns bitar som inte skulle komma på plats fören senare, och dom plockas inte upp av en 

själv, man är tvungen att plocka upp dom själv eller med hjälp & ta tag i den pusselbiten. 

Men just i den där röran, så känner man en slags makt (beroende på vad saken gäller & vem som

började), man känner kontrollen, det är du som bestämmer dragena, du har bestämt dig att ta 

dig ann den här fighten, för du är inte okej med det (Vad det nu än kan vara). Men som i alla bråk..

Så slutar det alltid med att någon ber om ursäkt, men är det du som startat det? Eller är det den 

du försökt ha denna makt/kontroll över , som sagt det ? Sen kan jag tillägga att jag är inte den som 

är den. Jag kan bete mig som en fitta, jag kan VERKLIGEN bete mig som en fitta. Min minstas pappa

har fått tagit det ett par gånger med mig, det har alltid slutat med att det är jag som suttit & grinat

eller blivit "Vad fan håller jag på med? Lägg av nu." Men det vill jag ju inte att han ska se, att jag ger 

med mig med en gång, utan då fortsätter jag, tills jag vet att han står rasande där & inte vet vart

han ska ta vägen. Jag har andvänt så oskyldiga anledningar till att starta en fight egentligen, bara för att

få ta en. Men det vänder sig emot mig så snabbt, jag har kontrollen en stund. Sen har helt plötsligt han den. Helt sjukt! 

Det jag försöker komma fram till är, att vet ni att ni kommer förlora fighten. Ta den inte, låt den bero eller diskutera saken istället. LUGNT & SANSAT! ÖGA FÖR ÖGA! 

Det blir så mycket bättre & man slipper såra varandra så grymt mycket. Jag har sårat, MÅNGA, pga att jag varit en fitta ibland & bara hävt hur mig saker utan att tänka mig för. Prata med varandra istället, går det inte just då, för att ni är för arga, gå ifrån varann i ett par timmar eller mindre & lugna ner er, & ta fighten när ni båda kan diskutera med varandra ordentligt & lugnt. Det lönsar sig i slutändan.

En fight innebär också att man får plocka upp bitar igen, du kommer alltid tillbaka till ruta 1.

Tänk er för, tänk noga innan ni startat en sådan fight! 

Ha det bra:) 
Och ha en fortsatt god morgon :)

Kram

Jag kan stå ifrån mitt fönster & titta på solnedgången, jag ser solen försvinna bakom hustakena i staden.

Men när jag ser den där solnedgången, så tänker jag på såna här riktiga romantiska filmer. När man går längs med en lång strand, vid havet & man kan se solen försvinna ner, borta vid horisonten. När man går hand i hand, eller håller om varandra medans man går i en djup konversation om någonting, med sin älskade. När man bara stannar upp & tittar varandra djupt i ögonen, & sen kysser varandra försiktigt & kärleksfullt. 

Eller den där, när man står i fönstret & bara tittar ut när solen försvinner ner, skenet på himlen blir underbart fin. Och så har man just HAN, som kommer & kramar en bakifrån, som kysser en i nacken & bara håller om en hårt & länge i sin famn. När just HAN, viskar "jag älskar dig" i ditt öra. När man känner att man blir alldeles varm i kroppen. 

Nu är det ju såhär, jag är ju singel. Så jag får ju inte det där så. Men man drömmer sig allt bort i det där, man önskar det var en annan som stod på den där stranden, med den man älskade & fick kyssas. Ja, men det hade ju varit mysigt. 

Men i detta verkliga livet, så är det ju inte så. Visst, det kanske det är. Men det inträffar nog väldigt sällan, är det inte så? Jag är ju en ensamstående 2 barnsmamma, och så har jag det inte här. Haha.. Skämt och sido. 

Man önskar allt att man hade ett sånt där strandhus, att man kunde sitta där & kolla på solnedgångarna under en filt med ett glas vitt fint vin. MEEEED, sin älskade. 

Men nu är det ju såhär , att alla har ju inte ens s.k "älskade" , men vet ni. Detta skulle man kunna göra själv också, det är ungefär lika skönt, som att göra det med en som man älskar. Men ibland, så mår man bra av att gå en promenad längs med stranden, titta på solnedgången, & bara finnas i sina egna tankar & njuta av livet. Som singel, jag säger inte att jag njuter av att vara singel. För det gör jag inte, jag har en saknad, en otroligt saknad. Men, det kan heala en lite också, få rensa tankarna, tänka på såna här härliga saker som jag skrev ovanför detta stycke. 

Men poängen i detta inlägg, med solnedgången är : att solnedgången får mig att tänka på kärlek, värme & mycket närhet, med mys. Håller ni inte med? Det kan göra en rätt deprimerad faktiskt, men det är otroligt fint. Fint att titta på, fina tankar får man och drömmer sig bort. Helt otroligt vad en solnedgång kan sätta fart tankarna egentligen :) 

Ja, tro inte att jag är dum i huvudet. Jag tycker bara att solen & solnedgången ger en enorm energi & flera olika känslor kan väckas. Om ni inte märkt det, kolla då en gång, stå bara, så kommer banan att rulla på av sig själv. Släpp allt runt omkring, & försvinn in i ditt inre. Tro mig, min 3 åring kan ha stått & tjatat på mig jättelänge, och helt plötsligt så står jag bara där.. Hemma i mitt kök & kollar ut, och hör att min 3 åring vill ha ett glas vatten. Efter en kvart i mina egna tankar liksom.. Hur coolt är det inte, att man kan skeva i väg så, om kärleken & såna fina, härliga drömmar ?:)  
Ah, jag ska inte uppehålla er längre med mina blaskiga inlägg om kärlek. Men jag tycker det är fint & jag älskar kärleken, den är så vacker på så många olika sätt & den kan visa sig på så många olika sätt. Så tänk på det, ta med din tjej/kille, på en lång härlig promenad i solnedgången till sommarn, så ska ni se vad det släpper lös för känsla i kroppen på er :) Jag vill veta! 

Ha en god kväll :)
kram ifrån mig & barnen !

P.s , glöm aldrig att tala om för era närmsta vad mycket ni älskar dom. De kan försvinna fort, vissa tror man ska vara kvar till dom bli så gamla att man tror man ska få skjuta dom, men helt plötsligt så är det som om en vind kom kastandes & tog med även unga liv. Tveka inte att utrycka kärleken direkt, våga berätta!