Varför ska allt kännas konstigt för? Ja, det kan man undra sig. Hela situationen i sig tycker jag är konstig, vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Man ska väl vara glad att den är som den är såsätt, men ändå. Det känns konstigt. Det ska inte behöva vara såhär, tycker man ju inte. Men det är en annans tankar det!

Ni undrar säkert vad det handlar om, men det är en situaion som är så komplicerad så en fattar ingenting själv snart utav den, skitsamma:) 

Tyngden i kroppen finns där varje gång, fotstegen går utanför dörren. Varför blir man så nere ? Varför ska allt kännas så himla jobbigt & tråkigt. Vad är det som gör att det blir så? Tankarna börjar spira, & man spekulerar på hur allting ska vara & hur det kommer bli. Men man kommer inte fram till något vettigt ändå, för jag ska säga er en sak. Man kan aldrig någonsin förutse vad i hela friden som ska hända, eller hur det kommer bli. Den du är bästa vän med idag, kanske du är ovän med om ett par månader, eller den du verkligen inte trodde skulle falla för dig, föll pladask för dig istället, ni slutade upp med att vara tillsammans istället. Den du trpdde du aldrig mer skulle få se, helt plötsligt betyder något enormt för dig, ni ses & hörs nästan varje dag. Ja, mycket kan hända, som man inte räknar med. 

Det är mycet här i livet som man inte räknar med, men som kanske händer iallafall. Jag vet en hel del, men det är ingenting jag tänker gå in djupare på. Det jag försöker säga är att, i våra kvinnors huvuden, så kan det verkligen bli hjärnspöken, beroende på hur situationen ser ut. Och hur hanterar man det? Speciellt när det börjar gå till en magkänsla. Nu säger jag inte att jag har en sån, men. Ja, det tar ritkigt hårt på en ska jag meddela. Min magkänsla hade rätt hela tiden ett tag , det var riktigt olustigt faktiskt. För man blir till att må så jävla dåligt tillslut, för att man vet att man har rätt. Och det gör så jävla ont!

Men vad gör man? Att bara trycka undan det, går inte heller. För i slutändan så kommer det 7 resor värre tillbaka , som en käftsmäll i ansikte. Jag vet inte riktigt hur man ska hantera det, ska man liksom låta det bero eller ska man liksom gräva djupare i det? Tror det blir bäst att låta det bero va? 
Iallafall, Det känns förlorat, även fast det kanske inte är det, det känns meninglöst, även fast det är så betydelsefullt. Det känns som om man ska skita i allt, fast man innerst inne inte vill det överhuvudtaget. Och hur gäör man då, när dessa komplicerade grejer kommer? Låter det vara? 

Nej, jag vet faktiskt inte. Funderar ganska ofta på hur saker & ting ska vara runt om en faktiskt, jag är en männska som gärna vill ha klarheter i saker & ting, & veta vad som ska hända & så gällande olika situationer. Och när inte jag får det, det får jag panik. Jag grips av djup panik alltså, det är en sån där grej jag bara har fått för mig. Inte ett dugg hälsosamt ska jag säga er. Men det är bara för att jag vill ha kontroll, jag är lite av en kontrollmänniska, inte ett stort kontrollbehov så, men jag vill väldigt gärna veta lite sådär i förväg & så gällande saker & ting. 

Ja, tänkte bara om ni också kanske skulle fundera lite på hur ni är i huvudet ibland. För en annan är inte riktigt klok ibland, känner man. Hej & hå! 

Nej, nu ska jag allt göra lite nytta, sen ska jag ta filmmys här & bara mysa. Ha en bra kväll! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad gör man när en person mår så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen? Vad gör man när man så gärna vill någonting annat & inte kan påverka det överhuvudtaget? Vad gör man när man egentligen bara borde skita i det & bara gå, men man kan inte...

Vad gör man när en person mår så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen? Vad gör man när man så gärna vill någonting annat & inte kan påverka det överhuvudtaget? Vad gör man när man egentligen bara borde skita i det & bara gå, men man kan inte...

Alla vi flickor & kvinnor drömmer ju om det hära s.k drömbröllopet. Men den stora vita, prinsessliknande klänningen, tärnorna, bröllopstårtan, ringarna, ja. You name it , liksom. Men nu undrar jag, när man väl haft det där stora feta bröllopet. Hur...

Ja, man kan säga att dessa tankar stiger en åt huvudet ibland. VERKLIGEN! Allt kan fara genom huvudet , t.o.m såna tankar som man egentligen vet inte ska existera, för att det inte finns någonting att vara orolig för, men man blir det ändå ibland...

En vanlig dag hos min familj, kan vara allt ifrån bra till väldigt struligt. Och ibland sitter man bara ner & undrar , "Varför just jag?!"  Ja, det kan man verkligen undra. Varför var just jag tvungen att vara med om allt , som jag varit med om? De...