Finns många olika saknader, någon kan ha gått bort hastigt, även av ålder. Man kan ha förlorat någon i ett krossat förhållande, elller så kan man bara sakna att ha någon hos sig, eller en vän eller familj. Som sagt, det finns många olika sätt att sakna. 

Vissa undrar hur man klarar av att hantera saknaden som finns, men är det alltid man klarar det? 
Tomheten finns alltid, man känner att någonting fattas, känner den där LILLA tyngden i kroppen

hela tiden av att det ska vara någonting där, som fyller ut det åt en. Man känner sig liksom

inte hel. Eller har jag fel ? 

Även om man har den där saknaden, måste man försöka fortsätta med sin vardag, vissa dagar

är svårare än andra. Jag kan ta ett exempel med min bortgångna pappa. När jag saknar honom som

mest, är när det blir för mycket runt omkring, eller när jag är sjukt ledsen över någonting. 

Men jag hanterar det som så att, jag tänker mycket vad han hade sagt att jag skulle göra. I sin tur

leder det till att jag löste hela problemet själv, och med hjälp av ett samtal med en vän också är

klart :) Jag har många saknader, jag har min pappa, en annan också. Den kärleken jag vill ha, saknar

jag otroligt. Hur hanterar jag den saknaden då? Det gör jag inte, jag fixar dag för dag, vissa är bättre

än andra. Vissa dagar går tankarna otroligt mer än andra dagar, Det gäller & tänka som så att det 

löser sig med tiden. Men saknaden kommer oftast när man sitter själv, när barnen sover. När man 

ligger själv & kollar på film, eller när man känner att man vill mysa med någon. Eller när man tänder 

lite ljus, bara ha personen ifråga där hos sig & mysa tillsammans & bara prata. Eller liksom bara ligga &

kolla på tv, mysmat, ja allt vad denna saknad innebär. Jag går med den varje dag, men jag handskas med

den mer & mer, den kommer som mest på kvällen, då jag bara känner att jag vill ringa & bara "snälla

kom hit", men jag hejdar mig. För jag vill inte ha det där ordet "Nej", Varför är man så rädd för att 

berätta vad man känner , för man verkar jobbig eller?

Nej, men är rädd för att personen ifråga inte ska känna samma som du. Rädslan sitter där varje dag, så 

helst struntar man i att höra av sig, eller skriva någonting eller säga nått. För man är så rädd för att den 

här oändliga saknaden aldrig ska ta slut. Värre blir det när man vet med sig att personen ifråga inte 

finns kanske, och att man inte KAN höra av sig istället. Du får inga svar på dina känslor, funderinga, frågorr & tankar av de.

Snälla gott folk, våga berätta. Jag är jättedålig på att följa mina egna råd, där ska jag inte sticka under stolen med överhuvudtaget. Men jag försöker jag också, men jag kan inget göra när det kommer dit. Min situation ser lite komplicerad ut, jag önskar jag kunde. Men, våga berätta, våga känna efter vad du saknar & ställ det till rätta om ni kan! Jag lovar , att det kommer ordna sig på något sätt! Var inte rädd för att ta svaret, vad som än händer eller blir så kommer det alltid ljusna någon gång.

Puss & kram

Sara!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad gör man när en person mår så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen? Vad gör man när man så gärna vill någonting annat & inte kan påverka det överhuvudtaget? Vad gör man när man egentligen bara borde skita i det & bara gå, men man kan inte...

Vad gör man när en person mår så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen? Vad gör man när man så gärna vill någonting annat & inte kan påverka det överhuvudtaget? Vad gör man när man egentligen bara borde skita i det & bara gå, men man kan inte...

Alla vi flickor & kvinnor drömmer ju om det hära s.k drömbröllopet. Men den stora vita, prinsessliknande klänningen, tärnorna, bröllopstårtan, ringarna, ja. You name it , liksom. Men nu undrar jag, när man väl haft det där stora feta bröllopet. Hur...

Ja, man kan säga att dessa tankar stiger en åt huvudet ibland. VERKLIGEN! Allt kan fara genom huvudet , t.o.m såna tankar som man egentligen vet inte ska existera, för att det inte finns någonting att vara orolig för, men man blir det ändå ibland...

Varför ska allt kännas konstigt för? Ja, det kan man undra sig. Hela situationen i sig tycker jag är konstig, vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Man ska väl vara glad att den är som den är såsätt, men ändå. Det känns konstigt. Det ska inte beh...