I smile everytime I hear you name!

Ja, känslor! Dom kan allt vara för härliga, men ibland vill man också bara stänga av dom.

Jag har lite blandat sådär hela tiden, ena stunden vill jag bara att dom ska vara av, men andra stunder då vill jag ha den här känslan jämt! 

Men i vissa tillfällen, så har men den känslan, plus en tomhet inuti. 

Saknaden som jag skrev om häromdagen, plus denna känslan. Det blir en jobbig känsla istället. 

Men har ju alltid någon man känner extra för. 

Jag har iallafall, och vi är inte ens tillsammans. Jag har den här tomheten & känslan, så 

det kan bli en riktigt jobbig känsla ibland. Hur man tar den, det vet jag faktiskt inte.

Men det jag vet är, att man ska ta vara på varandra ändå. Man ska vara rädda om varandra, hur 

som haver, så har man ett förflutet med personen ifråga, var vänner. Även om det är jobbigt, ni 

kommer sitta & minnas saker tillsammans, skratta åt det, och le åt det :) 

Det gör jag & den respektive jag har dessa känslor för :), men jag älskar honom & det kommer jag

alltid att göra. 

Nåväl! 

Jag vet inte riktigt vad jag ska rada ner för kloka ord? 

Min stora grabb är vaken än, så sitter ju inte helt ostört. men jag skriver nog 

ner några rader senare, när jag sitter & brainstormar med musiken :) 

Puss & kram sålänge!

Ja, det finns många olika sätt att älska. Hm, man älskar sin respektive man lever med, sina vänner, familj, barn, djur, vädret, ja! Man kan älska så många olika saker :) Jag älskar allt det där , fast idag 'är jag inte sådär jätteglad över att vara sjuk när det här älskade vårvädret håller i sig. SABLANS! Jaja!

Annars då, jo har skrivit några kloka ord i mina andra inlägg. Men brainstormingen idag är inte direkt på topp! 

Så det får bli senare sen kanske eller imorgon när mitt huvud är fit for fight igen :)

Nu ska jag dricka lite kaffe, sen så får det bli lugnt :)

Om man bara kunde få sitta där med dig, & bara varit. Vad glad jag hade varit, & vad bra jag hade mått!

Då hade jag verkligen tappat verklighetesuppfattningen runt omkring & suttit & bara varit.

Otroligt fin bild :)

Finns många olika saknader, någon kan ha gått bort hastigt, även av ålder. Man kan ha förlorat någon i ett krossat förhållande, elller så kan man bara sakna att ha någon hos sig, eller en vän eller familj. Som sagt, det finns många olika sätt att sakna. 

Vissa undrar hur man klarar av att hantera saknaden som finns, men är det alltid man klarar det? 
Tomheten finns alltid, man känner att någonting fattas, känner den där LILLA tyngden i kroppen

hela tiden av att det ska vara någonting där, som fyller ut det åt en. Man känner sig liksom

inte hel. Eller har jag fel ? 

Även om man har den där saknaden, måste man försöka fortsätta med sin vardag, vissa dagar

är svårare än andra. Jag kan ta ett exempel med min bortgångna pappa. När jag saknar honom som

mest, är när det blir för mycket runt omkring, eller när jag är sjukt ledsen över någonting. 

Men jag hanterar det som så att, jag tänker mycket vad han hade sagt att jag skulle göra. I sin tur

leder det till att jag löste hela problemet själv, och med hjälp av ett samtal med en vän också är

klart :) Jag har många saknader, jag har min pappa, en annan också. Den kärleken jag vill ha, saknar

jag otroligt. Hur hanterar jag den saknaden då? Det gör jag inte, jag fixar dag för dag, vissa är bättre

än andra. Vissa dagar går tankarna otroligt mer än andra dagar, Det gäller & tänka som så att det 

löser sig med tiden. Men saknaden kommer oftast när man sitter själv, när barnen sover. När man 

ligger själv & kollar på film, eller när man känner att man vill mysa med någon. Eller när man tänder 

lite ljus, bara ha personen ifråga där hos sig & mysa tillsammans & bara prata. Eller liksom bara ligga &

kolla på tv, mysmat, ja allt vad denna saknad innebär. Jag går med den varje dag, men jag handskas med

den mer & mer, den kommer som mest på kvällen, då jag bara känner att jag vill ringa & bara "snälla

kom hit", men jag hejdar mig. För jag vill inte ha det där ordet "Nej", Varför är man så rädd för att 

berätta vad man känner , för man verkar jobbig eller?

Nej, men är rädd för att personen ifråga inte ska känna samma som du. Rädslan sitter där varje dag, så 

helst struntar man i att höra av sig, eller skriva någonting eller säga nått. För man är så rädd för att den 

här oändliga saknaden aldrig ska ta slut. Värre blir det när man vet med sig att personen ifråga inte 

finns kanske, och att man inte KAN höra av sig istället. Du får inga svar på dina känslor, funderinga, frågorr & tankar av de.

Snälla gott folk, våga berätta. Jag är jättedålig på att följa mina egna råd, där ska jag inte sticka under stolen med överhuvudtaget. Men jag försöker jag också, men jag kan inget göra när det kommer dit. Min situation ser lite komplicerad ut, jag önskar jag kunde. Men, våga berätta, våga känna efter vad du saknar & ställ det till rätta om ni kan! Jag lovar , att det kommer ordna sig på något sätt! Var inte rädd för att ta svaret, vad som än händer eller blir så kommer det alltid ljusna någon gång.

Puss & kram

Sara!

You're so tired trying to rewind the mess you've made of your own mind.

But the pieces won't pick up themselves , you know.

You can fight just like you've been taught, It won't undo the life you've 
Got. Cause the pieces won't pick up themselves , you know.'

Ska vi snacka om att ställa till en röra idag? 

Ja, det gör vi. 

En röra har nog alla ställt till med som man inte riktigt kan få bitarna på plats, för igen. 

Men varför ställer man till den här röran hela tiden för då? Om man inte klarar av att

ta fighten? Jag tror man vill försöka ha kontrollen över personen man har den här fighten

med, sen även visa att man inte tar någon mer skit ifrån de. Jag ställde till en röra

en gång, som jag verkligen inte kunde stå för i slutändan. Jag var så arg, så jag var 

lugn, jag sa saker jag verkligen inte menade & som jag inte ville att det skulle vara 

egentligen. Jag tappade kontrollen i slutändan iallafall! 
Men just i denna röra så känner man den här makten lite, kontrollen, visar vem du är

att du inte tar skit, eller att du inte accepterar just den saken i frågan. 

Jag visste ändå vad jag gjorde, men det ingenting jag vill. 

Jag tog den fighten, i 2 dagar iallafall. Sen vek jag mig till slut, för jag ville inte ha det 

så som sagt. Jag ville inte vara osams, så personen ifråga & jag pratade ut & löste saker.

Det kändes genast mycket bättre.. MEN.. 

Det fanns bitar som inte skulle komma på plats fören senare, och dom plockas inte upp av en 

själv, man är tvungen att plocka upp dom själv eller med hjälp & ta tag i den pusselbiten. 

Men just i den där röran, så känner man en slags makt (beroende på vad saken gäller & vem som

började), man känner kontrollen, det är du som bestämmer dragena, du har bestämt dig att ta 

dig ann den här fighten, för du är inte okej med det (Vad det nu än kan vara). Men som i alla bråk..

Så slutar det alltid med att någon ber om ursäkt, men är det du som startat det? Eller är det den 

du försökt ha denna makt/kontroll över , som sagt det ? Sen kan jag tillägga att jag är inte den som 

är den. Jag kan bete mig som en fitta, jag kan VERKLIGEN bete mig som en fitta. Min minstas pappa

har fått tagit det ett par gånger med mig, det har alltid slutat med att det är jag som suttit & grinat

eller blivit "Vad fan håller jag på med? Lägg av nu." Men det vill jag ju inte att han ska se, att jag ger 

med mig med en gång, utan då fortsätter jag, tills jag vet att han står rasande där & inte vet vart

han ska ta vägen. Jag har andvänt så oskyldiga anledningar till att starta en fight egentligen, bara för att

få ta en. Men det vänder sig emot mig så snabbt, jag har kontrollen en stund. Sen har helt plötsligt han den. Helt sjukt! 

Det jag försöker komma fram till är, att vet ni att ni kommer förlora fighten. Ta den inte, låt den bero eller diskutera saken istället. LUGNT & SANSAT! ÖGA FÖR ÖGA! 

Det blir så mycket bättre & man slipper såra varandra så grymt mycket. Jag har sårat, MÅNGA, pga att jag varit en fitta ibland & bara hävt hur mig saker utan att tänka mig för. Prata med varandra istället, går det inte just då, för att ni är för arga, gå ifrån varann i ett par timmar eller mindre & lugna ner er, & ta fighten när ni båda kan diskutera med varandra ordentligt & lugnt. Det lönsar sig i slutändan.

En fight innebär också att man får plocka upp bitar igen, du kommer alltid tillbaka till ruta 1.

Tänk er för, tänk noga innan ni startat en sådan fight! 

Ha det bra:) 
Och ha en fortsatt god morgon :)

Kram

Jag kan stå ifrån mitt fönster & titta på solnedgången, jag ser solen försvinna bakom hustakena i staden.

Men när jag ser den där solnedgången, så tänker jag på såna här riktiga romantiska filmer. När man går längs med en lång strand, vid havet & man kan se solen försvinna ner, borta vid horisonten. När man går hand i hand, eller håller om varandra medans man går i en djup konversation om någonting, med sin älskade. När man bara stannar upp & tittar varandra djupt i ögonen, & sen kysser varandra försiktigt & kärleksfullt. 

Eller den där, när man står i fönstret & bara tittar ut när solen försvinner ner, skenet på himlen blir underbart fin. Och så har man just HAN, som kommer & kramar en bakifrån, som kysser en i nacken & bara håller om en hårt & länge i sin famn. När just HAN, viskar "jag älskar dig" i ditt öra. När man känner att man blir alldeles varm i kroppen. 

Nu är det ju såhär, jag är ju singel. Så jag får ju inte det där så. Men man drömmer sig allt bort i det där, man önskar det var en annan som stod på den där stranden, med den man älskade & fick kyssas. Ja, men det hade ju varit mysigt. 

Men i detta verkliga livet, så är det ju inte så. Visst, det kanske det är. Men det inträffar nog väldigt sällan, är det inte så? Jag är ju en ensamstående 2 barnsmamma, och så har jag det inte här. Haha.. Skämt och sido. 

Man önskar allt att man hade ett sånt där strandhus, att man kunde sitta där & kolla på solnedgångarna under en filt med ett glas vitt fint vin. MEEEED, sin älskade. 

Men nu är det ju såhär , att alla har ju inte ens s.k "älskade" , men vet ni. Detta skulle man kunna göra själv också, det är ungefär lika skönt, som att göra det med en som man älskar. Men ibland, så mår man bra av att gå en promenad längs med stranden, titta på solnedgången, & bara finnas i sina egna tankar & njuta av livet. Som singel, jag säger inte att jag njuter av att vara singel. För det gör jag inte, jag har en saknad, en otroligt saknad. Men, det kan heala en lite också, få rensa tankarna, tänka på såna här härliga saker som jag skrev ovanför detta stycke. 

Men poängen i detta inlägg, med solnedgången är : att solnedgången får mig att tänka på kärlek, värme & mycket närhet, med mys. Håller ni inte med? Det kan göra en rätt deprimerad faktiskt, men det är otroligt fint. Fint att titta på, fina tankar får man och drömmer sig bort. Helt otroligt vad en solnedgång kan sätta fart tankarna egentligen :) 

Ja, tro inte att jag är dum i huvudet. Jag tycker bara att solen & solnedgången ger en enorm energi & flera olika känslor kan väckas. Om ni inte märkt det, kolla då en gång, stå bara, så kommer banan att rulla på av sig själv. Släpp allt runt omkring, & försvinn in i ditt inre. Tro mig, min 3 åring kan ha stått & tjatat på mig jättelänge, och helt plötsligt så står jag bara där.. Hemma i mitt kök & kollar ut, och hör att min 3 åring vill ha ett glas vatten. Efter en kvart i mina egna tankar liksom.. Hur coolt är det inte, att man kan skeva i väg så, om kärleken & såna fina, härliga drömmar ?:)  
Ah, jag ska inte uppehålla er längre med mina blaskiga inlägg om kärlek. Men jag tycker det är fint & jag älskar kärleken, den är så vacker på så många olika sätt & den kan visa sig på så många olika sätt. Så tänk på det, ta med din tjej/kille, på en lång härlig promenad i solnedgången till sommarn, så ska ni se vad det släpper lös för känsla i kroppen på er :) Jag vill veta! 

Ha en god kväll :)
kram ifrån mig & barnen !

P.s , glöm aldrig att tala om för era närmsta vad mycket ni älskar dom. De kan försvinna fort, vissa tror man ska vara kvar till dom bli så gamla att man tror man ska få skjuta dom, men helt plötsligt så är det som om en vind kom kastandes & tog med även unga liv. Tveka inte att utrycka kärleken direkt, våga berätta!

Alltså vilket strålande väder det är, gott folk! 

Det blir ut en snabbis bara, då min äldsta son spydde igår.

Så har ingen lust att släpa med honom ute för mycket, men jag måste

handla. Så typiskt att barna ska bli sjuka när man inte har något 

sånt hemma för magsjukan så. Jaja, idag är han i fullt ös. Det

är inga fel alls på honom kan jag säga, visst han är allt lite seg. Men inget

värre :) väntar på att min lilla ska vakna bara, han sover ju. 

Aja, ha en fortsatt trevligt bra dag, jag avslutar med positiv feedback!

Just i denna stund sitter någon & känner sig helt värdelös, men vet du. 

Du är den du är, du är bra för någon & gör någon i DIN omgivning glad, positiv

eller får de att skratta. Du är alltid värdefull för någon, du kan stå själv. Men det

finns alltid någon som du betyder ernomt mycket för, du vet bara inte om det än.

Gråter du? Torka dina tårar, och låt idioterna som gjort dig illa få veta att du inte

tänker ta deras skit mer. Låt dom få veta att du är starkare än dom, den ända

anledningen till att dom ger andra skit, är för att dom är svagare. Låt dom 

veta att du ligger steget före, visa dom vem du verkligen är. Var inte rädd! 

Dom ser mer dig som ett hot, än vad du ser dom som ett hot. Du kan knäcka, 

du kan slå tillbaka, du kan trycka ner dom, du kan highfiva dom med en stol i 

ansikte, för att du kommer lyckas visa dom. Så res nu på dig, sträck på dig, 

ta på dig dina snyggaste jeans, din snyggaste tröja, och visa världen vem du är. 

Låt dig bli hörd, sedd & gör dig minnesvärd där du är. Tro mig när jag säger det..

- Någon kommer se upp till dig, ty sig till dig, älska dig, vara din vän/pojk/flickvän, ingen kan krossa dig nu!

Släpp dig själv , fri. Visa nu folk, vem du egentligen är. 

So people, be strong, and don't judge anyone, until you know whats behinde in the past with this person!

Enjoy!

Den finns alltid där, vad det än gäller så har man alltid en känsla av det.

Är det inte så? Vad som är rätt & fel, vad man borde göra & inte ? 
Jag funderar lite över , om jag borde göra det jag gör. Eller helt enkelt sätta 

stopp? Men frågan är ju vilket jag mår bäst av ? Och den visar sig i olika 

former också, kan kännas tungt & det kan kännas riktigt lätt allting. Samt 

att man känner pirr i magen också. Men magen kan också knyta sig, eller att

det ilar till ibland, det kallas dålig magkänsla. 

Jag vet inte vad som är bäst. Men denna känsla på mig, går så fram & tillbaka. Ena stunden vill jag.. 
MER än gärna! Andra stunden så vill jag , men ändå inte för att skydda mig själv ifrån den dåliga känslan

som säger att, jag kan bli sårad kanske? Jag vet inte, vad tycker ni? Tankarna går i ett i huvudet på mig

rätt vad det är, det är det som är så tråkigt.

Jag vill höra av mig, men samtidigt vill jag hålla mig undan för att inte verka för på. 

Jag vill mer än gärna bara säga vad jag känner, men jag spelar kall istället. 

Vill bara ha, men istället spelar jag ointresserad. Hur fan ska man handskas med allt detta?

Jo! 

Det är helt enkelt bara att skita i de, var svår, hör inte av dig, säg inte vad du känner, var kall, låt bli de!

När du gör allt detta, så kommer du märka att paniken kommer & helt plötsligt var det ombytta roller på allt. Det plingar i telefonen mer än vanligt, du har besök helt plötsligt mycket oftare för att de vill umgås, de vill absolut inte att ni ska vara osams eller något. Och helt plötsligt står du på ruta 1, för att du visade dig intresserad med att ge mig dig på myset. Men ack den som hänger upp sig på det. Fortsätt såhär ett tag, & ni ska allt se resultatet. Jag har fått höra det flera gånger, & det känns så skönt att de tror att det är så. 

So keep up, girls! The men don't know us that well they tought they did ;)